jag är verkligen inte döende. Långt därifrån. Hungrig är jag, men det innebär ju att jag lever. Annars hade jag ju inte känt mig, ja just det ja, hungrig. Men livet kan vara skört ändå.
När det börjar fel redan på morgonen med argt bråk och sedan spinning på betablockerarlabb som slutade med kräk på toaletten. Då är livet lite skörare än vanligt och det enklaste blir svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar