Ensam

Fan.

Det här med att tillbringa kvalitetstid med mig själv går inget vidare. Tredje blogginlägget idag, bara det. Jag har försökt sy men tråden vill inte sys med. Jag har försökt att spela Betapet utan någon större framgång. Jag har pratat i telefon med Charlie ganska länge. Allt som innebär att jag slipper umgås med mig själv.

Hilfe.

Hur slutar sånt här? Ska jag aldrig mer klara av att umgås med mig själv? Är jag den person som jag minst av allt vill umgås med av alla människor i hela världen?

Zombies II

Jag såg Dawn of the dead för snart två år sedan på en liten liten teveapparat. Sedan dess har zombies tillsammans med kaos varit det som skrämmer mig mest.

I den nya version av filmen som kom 2004 skapar zombies kaos i världen och ingen hjälp står att få. Ana som är filmens huvudperson tvingas att fly från sin zombifierade pojkvän och tillsammans med en grupp av överlevare förskansa sig i ett shoppingcentra. Utanför samlas tusentals zombies som känner lukten av färskt människokött.



Jag har funderat mycket på vad det är som gjort att just den här filmen bitit sig fast så till den milda grad att jag två år efter att jag såg den fortfarande drömmer mardrömmar om den.

Systern och jag har ägnat mycket tid åt att tillsammans och var och en för sig tänka ut sätt att överleva när Katastrofen kommer. Kanske är vi lagda åt det defaitistiska hållet och tänker mörkt på framtiden. I mitt huvud blandas zombierädslan med rädslan för vad som egentligen kommer att hända den dag som miljökatastrofen verkligen är ett faktum. Då ska systern och jag tillsammans med några betrodda förskansa oss med konserver och vapen i skogarna i norr. Då är kaoset - zombiekaoset - plötsligt på riktigt.

Zombies

Jag har precis vaknat under två täcken och tre kuddar och på så vis räddat mig undan den zombieinvasion som jag drömt om de senaste timmarna.

För att lugna själen lyssnar jag på musik och funderar på om a-fil, knäckebröd och äpple är skäl nog att lämna sängen.

Sista råttan ombord på skutan

Alla har lämnat mig. Elin har lämnat cyberspace och materialiserat sig i min kökskista. Jonte ville väl aldrig riktigt lämna Stockholm för cyberrymden och Hanna... Hanna tror jag aldrig ens loggade in.

Som sista råtta ombord utnämner jag mig därför till kapten och drottning över lilliputtlandet "Vått och torrt". Det finns ingen anledning till oro, jag är en upplyst despot som styr över mig själv med visdomen som ledstjärna.

Den första lag att instiftas är att alla som skriver på den här bloggen måste heta Emma.

Den andra lagen innebär att allting som Emma skriver är, om inte sant, så i varje fall vackert och tänkvärt.

Den tredje lagen återkommer jag till, så även vad gäller ordspråk och banér.