Efter tentan

Jag hade mikrobiologitenta igår. Efter vissa tentor känns det som man haft sex länge och kommit kanske tre gånger varav en gång varit fontänvarianten. Man vill ta en cigg, dricka öl och dansa till dålig musik som man kan sjunga med i efteråt.

Det här var inte en sån tenta. Någonstans i mitten av alltihop, mellan parasiterna och bakterierna, kom jag på mig själv med att sitta och fundera på hur gott det hade varit med en kall öl. Dåligt sex med andra ord.

V som i vinter

Photoshoppad, yes sir

Inför anställningsintervjun

Min sambo Elin som bor nedbäddad i min kökskista har hjälpt mig mycket här i livet. Inte bara när saker inte går som jag vill, utan även när det kommer till saker som går ganska bra. Ett sådant exempel är min jakt på ett extraknäck. Jag vill inte jobba inom vården. Där ska jag springa omkring tills jag pensioneras. Nej, jag vill ha ett trevligt arbete inom klädbranschen.

Sagt och gjort. Med Elins Photoshop-kunskaper snyggades ett foto på mig till (högre kindben, vitare tänder, större ögon, rosigare kinder) och sedan lämnade jag ut det på inte mindre än tre olika ställen. Jag var övertygad om att jag skulle bli nedringd. Det blev jag nu inte - förrän i torsdags! För då ringde Noa Noa och undrade om jag ville komma på intervju.

- Jatackgärna, sa jag

Här nedan kommer Elins tipslista när det gäller vilken typ av kläder jag ska ha på mig på intervjun:

-kvinnlig klänning + stor kofta
-jordnära färger eller seglarfärger
-lite otippade kombos: t ex linne ovanpå skjorta
-damiga och välskötta skor
-långa romantiska halsband
-väst

Så sen

Jag har precis hittat till Gardens States musik. Alla andra lyssnade på den när filmen var ny. Nu är musiken ute och det är fel att tycka om the Shins. Mina grannar skrattar väl i mjugg när jag skruvar upp till max och lyssnar på Let Go med Frou Frou.

"Ha ha vilken nörd! Och högsta volym, så b."

Eller så tänker mister Mjölbagge härunder att det betyder fritt fram för knulltechno alla dygnets vakna timmar.

...och en sak till

vill lobba för Charlies grymma musik.

This is not a horror movie

Jag vaknar med ett stönande. Min ena arm är borta. Det står en avlång varelse bredvid min säng och delar sig oupphörligt och alldeles för snabbt.

- Hej, gurglar den, mitt namn är Clostridium Perfringens, men du kan kalla mig Per.

Den rapar och ger ifrån sig en lukt av ruttet kött. Ur dess mun sticker en hand upp. Någonting glimmar till. Herregud, det är mitt ringfinger och min förlovningsring.

"Kärleken Gransjön Livet Allt" i Pers ruttna mun. Per har förresten blivit plural och jag bestämmer mig för att blunda och hoppas att han försvinner. Han har ju i varje fall fått den finaste delen av mig.

- Vänta bara tills du får träffa min polare, Neisseria Meningitis, gurglar Per. Jag kallar honom för Nisse, men jag skulle akta mig för att göra det om jag vore du. Han är lättstött den negative rackaren.

Mer hör jag inte, för nu har jag bestämt mig för att sluta låtsas om honom.

En annan blogg

Vaknar tidigt och ligger tryckt mot V i hans handsbreda säng. Känner hur varm han är och har ingen lust att gå upp. Måste gå upp. Jag ska på bäckenbottensstudie i Huddinge klockan halv nio. Måste hinna hem och hämta min knipdildo innan dess.

I tunnelbanan blinkar det grönt och jag kutar ned på perrongen för att slippa stämpla. Hade sådan fantastisk tur i måndags och hade stämplat när kontrollanterna stod på S:t Eriksplan.

Missar bussen från KS så klart. Slirar till skolan och sätter mig och läser bloggar. Har suttit i en timme redan och har hittat en absolut favoritblogg. Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar. Jag blir lite tänd på den, men samtidigt sur för att han bara skriver om sin kuk och alla tjejer som han vill knulla.

Blir samtidigt tänd på den och saknar V...

Mjau

Idag är det lugnt i huvudet på mig. Jag har promenerat i Vasastan tills hakan blev stum och röd och druckit vin med kursare på Rabarber. Att vara arg är bara a state of mind, det behöver inte vara mer än så. Jag tror inte att alla mina attacker av ilska och närmast okontrollerade idéer om vad jag kan slå sönder är onormalt. Bara eget. Lite eget.

Det som irriterar mig mest är att jag inte kan göra så mycket för att stoppa mig själv från att tänka att det kanske inte är helt normalt ändå. Jag menar, jag har kompisar som slänger saker omkring sig, men då tänker jag att de är mina kompisar just därför och att vanliga människor, oegna människor, inte har sådana kompisar. Sedan är det irriterande att jag inte kan komma ihåg vad det var för anledningar jag anförde under mina attacker av ilska för att rättfärdiga mitt rätt asvidriga beteende. Och då framför allt mot V.

När det kommer till vänner är jag försiktigare och tiger och biter ihop och ler för att jag vet att det går över och oftast inte har någonting med dem att göra ändå.

Förutom när det kommer till söta fröknar så klart.

Morr

Jag är så jävla förbannad. Sjukt sur, pissed, enfadada, arg arg arg arg arg.

Två bloggar räcker inte för min ilska. Jag har redan förklarat på andra bloggen att jag vill sparka in en dator, att jag hatar moderaterna och att bakterier luktar illa. Utöver det kan tilläggas att jag verkligen hatar att drömma mardrömmar och att jag tycker att det är dålig stil av folk som man älskar att göra slut där.

Hur fan rättfärdigar jag för honom att jag demonstrativt undvikit konversationer på grund av hur han betedde sig i mitt huvud i natt? Det är ju uppenbart att jag ju har rätt att göra det, vara förbannad alltså. Men om han inte förstår det då? Om han tycker att det är fel på mitt huvud och inte tvärtom?

Så jävla typiskt.

Alla konversationer slutar här

Emma säger:
fyllepingis?
Emma säger:
har de anammat Törley?
Charlie säger:
ja, pingis full
Charlie säger:
nä, men alla ställen med heder har ju pingisbord nuförtiden
Charlie säger:
pingis är det nya dart
Emma säger:
det har inte spritt sig till Stureplan än, tyvärr
Emma säger:
Spyan har inget kristallpingisbord - än
Charlie säger:
du får väl ta dig till söder ngn gång, där finns det ju pingis på ugglan, du kanske har blivit för fin för söder
Emma säger:
jag är fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin
Emma säger:
det är så lång kö på Ugglan ofta
Emma säger:
ofta lång på ugglan kö
Emma säger:
ugglan lång kö på ofta
Charlie säger:
luggan ök ftao
Emma säger:
think outside the box
Charlie säger:
xakt
Emma säger:
betapet?

Att läsa

bakteriologi och mykologi är inte bra för en hypokondriker som jag. I förra veckan satt E och jag och gottade oss i maskar. Jag hittade den äckligaste av dem alla. Den heter Ascaris lumbricoides och är en rundmask. Den är stor - 20 till 35 cm lång - och rosa. Rosa! Som tur är finns den framför allt i områden där man använder människobajs som gödsel och så vitt jag vet görs inte det i Sverige. I länder med sämre hygienisk standard är den däremot vanlig och man räknar med att ungefär en miljard människor är infekterade globalt.

Nu till det äckligaste. Masken kommer in oralt men migrerar sedan från tunntarmen till lungorna där den mognar. Sedan hostar man upp de halvmogna maskarna och SVÄLJER DEM för vidare mognad i tarmkanalen igen.

Kan det bli mycket äckligare än så?

Tilläggas ska att förutom att vara äcklig är den här maskinfektionen potentiellt väldigt allvarlig om den inte behandlas korrekt.