Jag vaknar med ett stönande. Min ena arm är borta. Det står en avlång varelse bredvid min säng och delar sig oupphörligt och alldeles för snabbt.
- Hej, gurglar den, mitt namn är Clostridium Perfringens, men du kan kalla mig Per.
Den rapar och ger ifrån sig en lukt av ruttet kött. Ur dess mun sticker en hand upp. Någonting glimmar till. Herregud, det är mitt ringfinger och min förlovningsring.
"Kärleken Gransjön Livet Allt" i Pers ruttna mun. Per har förresten blivit plural och jag bestämmer mig för att blunda och hoppas att han försvinner. Han har ju i varje fall fått den finaste delen av mig.
- Vänta bara tills du får träffa min polare, Neisseria Meningitis, gurglar Per. Jag kallar honom för Nisse, men jag skulle akta mig för att göra det om jag vore du. Han är lättstött den negative rackaren.
Mer hör jag inte, för nu har jag bestämt mig för att sluta låtsas om honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar